1. |
Preludium
01:51
|
|||
2. |
Ut mere!
03:48
|
|||
Det luktar av järn och blod
Övermogna är höstens frukt
Livet i händerna
I skinnet, i kropparna
Det luktar av järn och blod
Livet i händerna
Övermogna, höstens frukt
Vid skinnet, i kropparna
|
||||
3. |
Björnen
04:28
|
|||
Ja det är nåt, nåt där ute,
som vill komma rakt in i mig
Stängde dörren, till kapellet
Så att inte dom kom in
Men den ena, den var redan
redan inne i alltings mitt
Håll mig hårt i handen
klia stjärnfall över ryggen
Gör mig modig
Led mig ner till snåret
Får jag rida på din rygg genom natten
Låt mig tycka om dig
låt mig tycka om mig själv för ett slag
Och den bet mig, hårt i handen
som den visste min hemlighet
Alla titta, ingen hjälpte
jag fick klara mig, alldeles själv
björnens ögon, sökte mina
men jag tittade längre bort
Håll mig hårt i handen
klia stjärnfall över ryggen
Gör mig modig
Led mig ner till snåret
Får jag rida på din rygg genom natten
Låt mig tycka om mig
låt mig tycka om mig själv för ett slag
Alla titta, jag svinga armen
Björnen flög runt mot himmelen
Ner mot marken, jag dunka till den
Nu så ligger den orörlig
Håll mig hårt i handen
klia stjärnfall över ryggen
Gör mig modig
Led mig ner till snåret
Får jag rida på din rygg genom natten
Låt mig tycka om dig
låt mig tycka om mig själv för ett slag
Håll mig hårt i handen
klia stjärnfall över ryggen
Gör mig modig
Led mig ner till snåret
Får jag rida på din rygg genom natten
Låt mig tycka om dig
låt mig tycka om mig själv för ett slag
|
||||
4. |
Neonljusen
03:43
|
|||
När du kom till mig
Var det som om vårens ljus kom för tidigt
Men ändå där
Dina händer emot ljuset
Dina händer som la mitt hår bakom örat
Har nog aldrig känt mig så trygg
När du kom till mig
Var det som om neonljus
Sköt små blixtar över allt
Var kvar
Tänk får jag känna såhär
En hand på bröstet
Där jag alltid brukar andas ut ur ångesten
och nu du hitta samma punkt
Men jag kände bara här kan jag få vila ut en stund
Dina händer emot ljuset som nu bara vilar runt mig och dig nu
Och jag somnar åter in
vilar huvudet mot axeln
vilar somnar in
|
||||
5. |
Till Salka
06:06
|
|||
Ifrån kullen till stan
kom och möt mig på bron
med det stora oändliga och mörka som havet
sen i bilen i skogen och på radion som brusar,
som sjunger
och jag tänker vet vi båda, utan att säga
Stora tjocktröjor under vinternätter
och i täckbyxor vid havet vi ritar av stjärnor i skyn
Inte sa vi farväl, där på asfalten utanför
gamla frälsis som blev till tangopalatset
Du var den färg
som målade hösten och ljungen och lönnen
Å gångvägen
ljus över regn
Vi gick längs E4:an
Den som också skulle leda oss bort
Men nu så var den vägen till allt
Du var alkemi och nylonstrumpor
Vi sov sked och du var varm
och ett löfte om evigheten
Du var allt det där, som jag inte var,
som en Amelie från Västernorrlands djupaste drömmar som jag älskar än
Du var den färg
som målade hösten och ljungen och lönnen
Å gångvägen
ljus över regn
Vi gick längs E4:an
Den som också skulle leda oss bort
Men nu så var den vägen till allt
|
||||
6. |
||||
Bortom bilderna
Innanför blinda mörkret
träffar dig ljuset
|
||||
7. |
||||
Åh vi satt vid den mörkgröna älven tillbaks där vi börja Jag rökte en cigg och en till för att få tiden att räcka Jag kände nu släpper jag taget jag slutar att hoppas
Å vi satt vid den mörkgröna älven och jag kände nu ger jag upp
Sensommar torrt gräs och letar med naglarna i jorden
Mitt livs största misstag eller skitsamma, skitsamma
Ditt sista ‘Jag älskar dig’ hänger i luften
Din mörkgröna bil full med hjortron
Tom på kärlek
Jag sa nej
det är inte du
men nog var det ändå så
för inte kunde du klara av det
jag vet att du försökte så
du gav en ärlig chans
men du är fan sämst på hela jävla jorden
Jag la mig i mossan och kände vad ska jag nu göra
allt jag kände och drömde det är nu som borta med regnet ringde lisa och hulka och kräktes för hampus han svara int en mjuk hand på axeln men en stor sten i magen
Jag sa nej
det är inte du
men nog var det ändå så
för inte kunde du klara av det
jag vet att du försökte så
du gav en ärlig chans
men du är fan sämst på hela jävla jorden
Ge upp lägg nu av, lägg nu ner och säg stopp
Håll din gräns, låt mig va, gå så hem, stäng din dörr
låt mig vara ifred, så att jag kan få gå vidare
Nog önskade jag att det inte skulle blitt såhär
Å vi satt vid den mörkgröna älven och jag just jag älskar dig Å vi satt vid den mörkgröna och nu så tar allting slut
|
||||
8. |
Mammakroppar
03:15
|
|||
I simhallen, i det varma vattnet
Och du leker, leker full av liv
Allting flödar, slänger, svänger, skvätter i guld
I bastun, i det mjuka hålet
Alla kroppar, här var det hud
Vi var nakna, nakna utan skam inuti
Har man inte sett vad gud har skapat
Får man stå där å gapa
Nu mår man! Nu mår man!
Det är lyckan, lyckan att få va och låta va
Mamma när du badar är du vacker
|
||||
9. |
Rosen
04:26
|
|||
Tittar du på mig nu
Tillåt mig tappa allt
Kanske jag klarar det nu
För jag har övat i många år
Slingrar, slingrar tittar
Andas, dansar svettas
Slickar, slickas pausar
Lyssnar, svänger suger
Inåt , utåt uppåt
Flyger, över
pulsen Polskan, tänker
mycket men jag
Jobbar mig tillbaka
snurrar in mot djupet
köttet armen fångar
Upp dig i ett hårt fast
Grepp i polskan mitt i
Pulsen blicken
söker munnen öppen
snurrar snurrar inåt mot ljuset
Ovanför grantopparna
Lyser den rödaste ros
Kom kroppen i rotation
Koltrasten sjung nu med mig
Aska, dansa för mig
rosor, öppna upp dig
Eva, ge mig äpplet
Hjärtat, kom med takten
Ät mig, ät av brödet
Drick mig, drick av blodet
Bit mig, hårt i handen
Kaos, ge oss
Livet, dansa för mig
Jorden, låt mig växa
Myrmark, sjunk nu uppåt
Tretakt, dunka bort allt
Huden, lapa i mig myrra
Locka hit mig, rymden
Ge mig platsen
Universum jag manar dig
|
||||
10. |
Ack bliv
03:30
|
|||
Och jag vågade att älska
Men det gör ju så ont
Jag vänder mig mot solen
Stoppar händerna i mossan
Vilar nu i ditt ord
Vi är kallade att älska
Men jag vet inte om jag kan
Förundras så av ljuset
Tar mig över tröskeln
Vilar i den andre nu
|
||||
11. |
Eros, agape, philia
05:11
|
|||
Å på min grav ska det stå: Som hon har längtat
På min grav ska det stå: Som hon har älskat
Ge tillbaks till det som allting kom ifrån
som kärlek, värme, höjder och magi och elden som
Födde mig
Jag växte upp på
Eros, agape, philia
Å på min grav ska det stå: Som hon har längtat
På min grav ska det stå: Som hon har hoppats
Åren klinga genom mig
Av mödrar, nunnor, horor
Madonnor, kroppar, händer
Slöjor, gudar, rosor på kinden Veckla ut mig
Va med mig
Eros, agape, philia
Å på min grav ska det stå:
Som hon har grinat
På min grav ska det stå: Som hon har älskat
Så lova vi varann
i jublande dur
I klingande moll
I sjungande kropp
Så spela mig nu
Som vi alltid gjort
Eros, agape, philia
Å på min grav ska det stå:
Som hon har älskat
På min grav ska det stå:
Som hon har älskat
På min grav ska det stå:
Som jag har älskat
På min grav ska det stå:
Sara hon har älskat
På vår grav ska det stå
Som vi har älskat
På vår grav ska det stå
Som vi har älskat
|
||||
12. |
Finnas, inte finnas
03:28
|
|||
Kärlek, under alla ting
Prata, sluta prata
Finnas, å sen försvinna
Lämna, och att lämna
Visa, visa kvinnor
Solen, solens cirklar
Tomhet, idel tomhet
Händer, tomma händer
Knyter, knyter handen
Öppnar, inte tom
|
Sara Parkman Sweden
The folk musician, composer and violinist Sara Parkman is the perfect mix of Vikings and Berghain - folklore, heavy beats,
Hildegard von Bingen, Gregorian chants and dirty violins all come together in her unique sound.
Over the past five years, she has established herself as one of Sweden’s most interesting contemporary folk musicians with three full-length album.
... more
Streaming and Download help
If you like Sara Parkman, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp